| © 2013-2017 Medieproduktion, Linnéuniversitetet | Ansvarig utgivare: Anja Kalin | anja.kalin@lnu.se |

Nej tack, jag vill inte bli smiskad av dig

Klockan är 6.30 en lördagsmorgon i september när min telefon börjar ringa tre millimeter från mitt ansikte. Jag hinner inte ens undra om det är ett skämt eller inte, jag svarar av ren reflex för att få tyst på telefonens vibrerande och hinner bara uppfatta att det är ett dolt nummer.

– Ja, hej, jag sitter och tittar på din annons nu.

Mannens röst på andra sidan luren är lågmäld och jag behöver ett ögonblick i mitt yrvakna tillstånd för att uppfatta vad han säger. Annons? Jo, just det. Jag ska snart börja studera i Kalmar och har lagt upp en annons på en köp- och säljsajt om att jag söker boende omgående.

Det är en väldigt icke-kräsen annons. För fyra dagar sedan hade jag fast jobb och bodde hemma och nu har jag plötsligt kommit in på ett universitet. Då har man inte tid eller råd att vara kräsen med stadsdelar eller kvadratmeter.  Vilket leder mig tillbaka till rösten som ber mig att beskriva mig själv. Jag försöker svara så naturligt som möjligt men i ärlighetens namn halvsover jag nog.

– På din bild ser du ut att vara öppen för det mesta – din rumpa är jättefin, tycker du om att bli spankad?

Inte ens en hink med iskallt vatten hade varit mer effektiv. Jag blir genast klarvaken.  

– Vad fan säger du?

Mannen lägger på och jag ligger kvar i sängen och undrar vad det är för fel på folk. Till slut somnar jag om och när jag vaknar igen berättar jag det för min kusin. Hon gör äcklade miner och vi diskuterar vad det är för sorglig människa som sitter uppe i gryningen och skrollar bland annonser för upphetsnings skull.

Inte för att det över huvud taget har med saken att göra men jag visar henne bilden på mig som ligger uppe med annonsen. Det är en helt vanlig bild som min pappa har tagit på mig på Stortorget i Kristianstad – jag står och tittar bakåt in i kameran, ler med solglasögonen på och en glass i handen.  Efter några dagar berättar jag om den märkliga händelsen för några vänner. Den här gången skrattar jag mest åt det och så småningom faller det i glömska.

Klockan är 22.22 en tisdagskväll och det är mer än ett år sedan jag fick det där konstiga samtalet. Jag tänker att det kanske inte är något att skratta åt trots allt. Faktiskt så var den där mannen inte den enda som hörde av sig på ett obehagligt sätt i samband med annonsen som låg uppe. En del andra som sms:ade mig tyckte att det var viktigt att påpeka att  bodde själva i stora hus eller lägenheter och att det blivit lite ensamt. En ville att jag skulle veta att han var singel, tyckte om att mysa och jobbade som personlig tränare. Han gillade även tjejer med mörkt hår – en viktig detalj att nämna för en eventuell inneboende. En annan undrade om jag hade någon helkroppsbild att skicka.

Själv undrar jag nog mest när man sjunker så patetiskt lågt att man försöker göra närmanden på unga tjejer över annonssidor och var dessa människors gräns går egentligen. Jag är nyfiken. Måste det vara en bild i annonsen och måste det handla om att man söker boende eller går det bra med vad som helst? Kan jag sälja min gamla soffa till exempel utan att behöva blockera något nummer på grund av oönskade sms? Kan jag få flytta till en ny stad utan att eventuellt behöva springa på en människa jag inte känner men som vet hur jag ser ut och undrar om jag tycker om att bli smiskad? 
Vet ni, när jag tänker efter kanske det är något att skratta åt. Det är så sorgligt att det blir kul. 

Läs mer

"Ida" skulle sälja kläder - fick sexsamtal

Tjejers annonser sprids i porrtrådar på Flashback

Polisen om problemet: "Det är skitsvårt"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"

En ville att jag skulle veta att han var singel, tyckte om att mysa och jobbade som personlig tränare. Han gillade även tjejer med mörkt hår – en viktig detalj att nämna för en eventuell inneboende

"

 


tisdag 22 mars 2016 09:18
Dzenet Alisehovic
Dzenet Alisehovic