| © 2013-2017 Medieproduktion, Linnéuniversitetet | Ansvarig utgivare: Anja Kalin | anja.kalin@lnu.se |

De sista veckorna är alltid värst

Jag minns det redan från grundskolan. Och inte minst från gymnasiet. Att alla lärare alltid tryckte in terminens alla prov och inlämningar under de sista veckorna innan sommarlovet. Det var lika­dant varje maj och juni oavsett i vilken klass man gick i.  ”Vad sägs om att plåga dem lite extra i år”, kan jag tänka mig lärarna sa till varandra i personalrummen och skrattade högt och ont. Det resulterade i att jag satt med datorn i knät i mitt instängda tonårsrum och grät av ångest och tyckte att livet var fruktansvärt orättvist. Om jag tyckte tillräck­ligt synd om mig själv kanske skoluppgifterna skulle upphöra att ex­istera. Men duktig flicka som jag var, så tog jag mitt förnuft till fånga. Jag satt uppe sent på kvällarna och pluggade om vart­ annat vrålade åt mina föräldrar att sänka volymen på teven för att jag inte kunde koncentrera mig.

I år är inget undantag. Trots att jag har blivit lite äldre, och förhoppnings­vis lite klokare, har jag inte lyckats jobba undan de värsta skoluppgifter­na innan de sista veck­orna. Traditionsenligt kommer jag ladda upp med orimliga mängder Redbull, sötslisklig choklad och lösgodis, stänga in mig i min etta i Kalmar och ta ett rejält bett i det sura äpplet.

Jag antar att det är ungefär likadant för er som jobbar och snart går på semester. Att ni sitter där med ång­est och svett i pannan. Att ni trånar efter semester och bittert bläddrar förbi grannens Facebookuppdateringar från sommarstugan. Och att chefen kommer in på era kontor och slänger jobb på er som om det vore konfetti och säger ”Fixar du det här innan semestern, är du snäll?” Till er vill jag säga, ni är inte ensamma. De sista veckorna är alltid värst. För alla.


tisdag 10 maj 2016 15:24
Emelie Rockler
Emelie Rockler