| © 2013-2017 Medieproduktion, Linnéuniversitetet | Ansvarig utgivare: Anja Kalin | anja.kalin@lnu.se |
Jonas Söderberg, frivillig sjöräddare.

– Det är viktigt att vi finns, säger Jonas Söderberg som är frivillig sjöräddare på Sjöräddningssällskapet i Kalmar. Foto: Tove Ronnebäck

”Man märker att man gör nytta” 

Ett ideellt intresse som räddar liv. Jonas Söderberg har varit frivillig sjöräddare på Sjöräddningssällskapet i Kalmar i drygt ett år.

– Det är viktigt att vi finns. 

Jonas Söderberg är uppvuxen i Köpmanholmen, strax söder om Örnsköldsvik. En flytt till Kalmar för studier innebar en flytt på mer än 90 mil.

– Det kändes ganska självklart. Köpmanholmen är ett väldigt litet samhälle och de som börjar plugga på universitet försvinner därifrån.

Jonas Söderberg är 30 år, Kalmarbo, styrman och frivillig sjöräddare sedan drygt ett år tillbaka.

– Sjöräddningssällskapet fanns inte hemma på Norrlandskusten, så där visste jag inte så mycket om det, säger Jonas Söderberg. 

När han flyttade till Kalmar fick han upp ögonen för organisationen väldigt snabbt.

– Jag tänkte på det länge, men först bodde jag fel.

Jonas Söderberg kör en av Sjöräddningssällskapets båtar.

Jonas Söderberg är räddningsskeppare, vilket innebär att han ibland är den som leder arbetet ombord på räddningsbåten. Foto: Tove Ronnebäck

Som frivillig sjöräddare måste man vara redo att åka ut på vattnet efter 15 minuter från det att larmet går. Så efter en flytt för strax över ett år sedan och med hjälp av en bekant på stationen i Kalmar kunde Jonas Söderberg till slut gå med. Men intresset för båtar har funnits längre än så.

– Jag har läst till sjökapten här i Kalmar och så jobbar jag som styrman. Båtar har alltid varit ett stort intresse. Innan jag flyttade hit bodde jag i en mindre by vid Norrlandskusten så jag har alltid haft båt.

Men även intresset för sjöräddning har hunnit växa sig starkt.

– Jag trivs jättebra. Dels är det såklart kul med båtar, men även att man märker att man gör nytta. Det är viktigt att vi finns.

Båten Rescue Kalmarsund görs klar för att lämna kaj.

Båten Rescue Kalmarsund görs klar för att lämna kaj. Foto: Tove Ronnebäck

Jonas Söderberg berättar om sitt första larm. Det var ett ungdomsgäng som hade hyrt kanoter och var ute och paddlade i Kalmarsund.

– Det blåste väldigt mycket, så en del kanoter kunde inte stå emot vinden.

Efter ett tag fick stationen larm om saknade kanotister.

– Då hinner man tänka en hel del. Som tur var de i säkerhet på land, men det visste vi inte först.

Närbild på Jonas Söderbergs flytväst med hans namn.

Jonas Söderberg har varit frivillig sjöräddare i drygt ett år. Foto: Tove Ronnebäck

Finns det något scenario som skulle vara skrämmande?

– Inte skrämmande. Men till exempel ett larm sent en novemberkväll när det är skitväder om någon som varit ute och fiskat och inte kommit tillbaka skulle man inte vilja ha. Då skulle vi ha hela sundet att leta igenom.

Trots att arbetet är ideellt och att upplevelserna kan vara påfrestande menar Jonas Söderberg att han aldrig tvivlat på beslutet att bli frivillig sjöräddare.

– Den tacksamheten man får, både på sjöräddningslarm och vid medlemsservice, ger väldigt mycket. Men det betyder även mycket att vi på stationen har väldigt bra gemenskap. Det är alltid trevligt att komma hit. 

Tror du att du kommer hålla på med sjöräddning länge till?

– Absolut. Väldigt länge till.

 

"

Jag trivs jättebra. Dels är det såklart kul med båtar, men även att man märker att man gör nytta. Det är viktigt att vi finns.

Jonas Söderberg

"

torsdag 11 februari 2016 10:01
Tove Ronnebäck
Tove Ronnebäck