| © 2013-2017 Medieproduktion, Linnéuniversitetet | Ansvarig utgivare: Anja Kalin | anja.kalin@lnu.se |
Jebadiah Kerman på Dres yta. FOTO: Eric Porali.

Jebadiah Kerman på Dres yta. FOTO: Eric Porali.

Ett rymdäventyr till Dres och tillbaka

Arkets reporter Eric Porali har rest till planeten Dres i rymdsimulatorspelet Kerbal Space Program eller KSP. 

Spelets värld liknar i stora drag vår egen. I en omloppsbana flera miljoner kilometer utanför Kerbin hittar vi spelets motsvarighet till Mars. Planeten Duna. Ytterligare miljontals kilometer utanför Dunas omloppsbana hittar vi dvärgplaneten Dres. En kall och ogästvänlig planet helt utan atmosfär. Motsvarigheten i vårt solsystem är himlakroppen Ceres som är en del av ett större asteroidbälte.

På Kerbin finns det en arbetslöshet på nära 90 procent. Det beror på att det bara finns tre yrken. Antingen är man pilot, ingenjör eller forskare. En av de anställda är Jebadiah Kerman, en erfaren pilot som hamnade i omloppsbana kring solen med tom tank efter en felkalkylering. Efter en omfattade räddningsinsats kunde han åter känna gräset mellan tårna.

I rymden finns det inte rum för misstag. Man får oftast bara en chans. Och det är sannerligen mycket som kan gå fel. Solpanelen kan krångla. Det såg vi exempel på när Hubbleteleskopet skulle installeras. Raketens bränsle kanske inte räcker. Det var nära att vi fick uppleva under Apollo 11 när Neil Armstrong bestämde sig för att byta landningsplats och förlorade mer bränsle än planerat. Värmeskölden kanske inte håller. Det såg vi exempel på när astronauterna ombord på rymdfärjan Columbia omkom vid återinträdet i jordens atmosfär. 

Planeten Dres

Dvärgplaneten Dres består av is och sten. FOTO: Eric Porali

Resan till Dres var därför tvungen att vara välplanerad och riskreducerad. Planen var att utveckla två raketer. En som skickade en landare till en omloppsbana runt Dres. Landaren, likt de som användes under månresorna under 1970-talet, behövde inte återvända till jorden eller Kerbin i det här fallet.

Så föddes DSL 1. En raket kapabel att ta en landare längre ut i rymden än någonsin tidigare. En kontrollerad explosionsmaskin på 300 ton. Åtta stycken boosterraketer hjälper farkosten upp i en hissnande hastighet på 2400 meter per sekund runt Kerbin.  Snabbare än en gevärskula.

Den andra raketen är resultatet av banbrytande teknik med elektriska och fissionsdrivna motorer. Högst upp på den nästan 500 ton tunga raketen sitter Jebediah Kerman i en rymlig kapsel redo för en resa längre bort än hans art någonsin befunnit sig. 

Det räcker dock inte med banbrytande innovationsteknik. För att nå Dres måste vara dvärgplaneten vara i rätt position i förhållande till Kerbin. Både planeten och farkosten måste befinna sig på samma plats i universum vid samma tid för att allt ska lyckas. Det är inte för intet som det kallas raketfysik.

De flesta planeter har en stor dragningskraft som hjälper raketen att sakta ned för att undvika att slungas ut i en evig omloppsbana runt solen. Dres liknar en måne och saknar helt en atmosfär och har nästan ingen dragningskraft alls. Det gör att det inte finns något som kan bromsa in landaren tillräckligt mycket för att den ska lägga sig i omloppsbana kring planeten. För att kompensera för denna olägenhet ute i kanten av solsystemet går det åt mycket bränsle för att bromsa in.

Landaren och kapseln dockade med varandra några tusen meter över Dres. FOTO:Eric Porali.

Landaren och kapseln dockade med varandra några tusen meter över Dres. FOTO:Eric Porali.

Efter ett oräkneligt antal dygn är landaren framme vid den lilla dvärgplaneten i en trygg omloppsbana cirka 30 000 meter över den sargade ytan. Nästa steg är att skicka i väg Jebediah för att docka med landaren 33 miljarder meter från jordens yta. 

Ensam befinner han sig nu längre hemifrån är han någonsin tidigare varit. Tack vare ett enastående team av ingenjörer har allt gått bra. Efter att ha ålat sig igenom luckan till landaren är det dags att inleda nästa fas. 

Jebediah kopplar loss landaren från den kapsel som varit hans hem i över ett år. Han använder motorn för att sakta ned sin hastighet för att sänka omloppsbanan. Till sist är banan så låg att han kan se konturerna av horisonten genom fönstren. Landaren kommer närmare och närmare och slutligen står den på ekvatorn av den isiga stendvärgen. Jebediah spenderar inte mer tid än vad som behövs på denna ogästvänliga plats. Han går ut för att sträcka på benen, planterar sin flagga och beger sig upp för att återförenas med kapseln igen. Det är dags att åka hem.

Kapseln med Jebadiah är på väg att landa mjukt i havet.

Jebadiah åter på Kerbin. FOTO: Eric Porali.

I rymden finns inte natt och inte dag. För Jebediah ser därför alla dygn likadana ut. Alla dygn förutom ett. Långt där borta skymtar han Kerbin. Efter ett lyckat återinträde i atmosfären landar han mjukt i havet. Han är inte bara saknad av sin familj, med kunskapen som han bidragit till kommer Kerbins medborgare aldrig tro att något är omöjligt längre. ”Vi kan klara vad som helst” skanderar de när Jebediah Kerman vinkar glatt från hyllningsparadens öppna limousin. 

 

"

Efter ett oräkneligt antal dygn är landaren framme vid den lilla dvärgplaneten i en trygg omloppsbana cirka 30 000 meter över den sargade ytan. Nästa steg är att skicka i väg Jebediah för att docka med landaren 33 miljarder meter från jordens yta.

Eric Porali reser till Dres i rymdsimulatorspelet KSP.

"

onsdag 17 februari 2016 12:24